ROBECK´S WEB
FÖRSTA VÄRLDSKRIGET

 

Första världskriget gav prov på alla roller som flygplan skulle senare ikläda. Från ha varit bräckliga spaningsplan blev de sjöflygplan, snabba jaktflygplan, bombflygplan och så vidare.

Från att ha setts med viss skepsis skyndade sig nu de krigförande länderna Tyskland, Frankrike, Storbritannien, Österrike-Ungern, Italien och så vidare att skapa sina flygkårer.

Flygplanet blev ett viktigt medel för att finna armérörelser och veta var trupp samlades ihop inför ett förväntat anfall. Flygplanen kunde användas i direkta anfall och detta plus hotet ifrån zeppelinare som bombade London i ett tidigt skede av kriget var hot som man måste möta med hjälp av jaktplan.

Jaktplan utvecklades långsamt från att de första flygplanen började beväpna sig med revolvrar och tegelstenar eller vajrar som hängde efter flygplanet. Det tog ett tag innan de första kulsprutorna monterades och det satt ofta monterade på flygplan som hade skjutande propellrar, det vill säga propellern monterat bakom förare och skytt. Tekniken att skjuta genom propellern började med att Roland Garros monterade triangelformade förstärkningar på propellerbladen för att de skulle tåla beskjutning. När flygplanskonstruktören Fokker undersökte ett vrak med denna anordning beslöt han att utveckla den första fungerande synkroniserings- mekanismen där kulsprutan gjorde avbrott för det ögonblick som propellerbladet passerade för mynningen på vapnet. Den tyska uppfinningen kopierades snabbt av Ententens flygplan.

Jaktplan var viktiga för att skapa luftherravälde för att kunna genomföra spaningsflygningar. Fokker hade ett monoplan som var framgångsrika mot bland annat de Brittiska BE2 dubbeldäckarna. Storbrittanien tog som motsvar fram plan som till exempel Sopwith Triplane, detta flygplan som var ett mycket framgångsrikt från november 1916, att det gav impulser till att skapa ett motsvar. Det var framför allt flygplanets enastående manöver- och stigförmåga som imponerade så stort att inte mindre än fjorton tyska och österrikiska fabriker fick order om att bygga jaktplan av triplantyp. Detta eleganta brittiska triplan hade ännu inte överträffas förrän den började ersättas av det mer kända Sopwith Camel.

Under hela krigstiden ersattes flygplanen i snabbt tempo av snabbare, bättre  och tyngre beväpnade flygplan. Toppfarten på jaktflygplanen låg på från 150 till 220 kilometer i timmen. Bombflygplanen hade toppfarter runt 125 till 140 km/h.
Det flygplan som kunde ta störst bomblast var den brittiska Handley Page 0/400 som kunde i en vidareutvecklad fyrmotorig variant medföra två flygbomber om 3300 pound det vill säga 1498 kg. En inte föraktfull bomblast. Handley Page 0/400 hade en spännvidd på 30,5 meter och en längd på 19,15 meter och en startvikt på 6060 kg kilo.

Jaktflygplanet överst är en Nieuport 17 som var ett manöverbart och omtyckt
jaktflygplan. Toppfart 175 km/h, vikt 565 kg. Motorn var på 100 hk.

Jaktplanet under behöver inte något speciellt omnämnande. Det är en Fokker
DR1. Toppfart 165 km/h, vikt 585 kg. Motorn var på 110 hk.

Jaktflyg hade utvecklats ur spaningsflygplanet och fått sin egen roll, tunga
bombplan och mindre flygplan specialiserade på frontanfall fanns motsvarande
attackflygplanet.

När kanonerna och kulsprutorna tystnade vid krigsstilleståndet elva minuter över
klockan elva på förmiddagen, den elfte dagen i den elfte månaden 1918 var
flyget här för att stanna i den form den hade fått.

Vill du läsa mer om de första stegen på utvecklingen av en flygkår rekommenderar
jag boken
Tigrarna, Hörsta förlag eller på orginalspråket Tiger Squadron av
överstelöjtnant Ira "Taffy" Jones. Det är dagboksanteckningar och memoarer från
starten av sin flygarkarriär under första världskriget spännade fram till andra världskriget.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

Bakåt

 


Henrik W. Robeck

E-post: henrik@rokkor.de

Copyright © 2001, Henrik W. Robeck, granskad 18 mars 2005
URL:
http://www.rokkor.de