De första riktigt snabba monoplanen dök upp i början av 30 talet. Fokker hade tillverkat liksom ett par andra tillverkare några monoplan, men de saknade vissa flygegenskaper som gjorde dem mindre populära. Fokkers monoplan rönte dock vissa framgångar innan bättre flygplan vissade sig på västfronten. Men för att nå högre farter var en vinge enda vägen att gå, detta med en bättre sikt för en jaktpilot gav den stora fördelar. Några av de mer kända monoplanen som utvecklades tidigt under 30 talet var Messerschmitt 109 och dess rival Hawker Hurricane. Flygförvaltningarna runt om i världen började specificera den prestanda som nya flygplan i deras flygvapen skulle ha. Toppfart och stigförmåga stod högt upp på önskelistan.
Under mitten av trettiotalet uppstod en kris i Spanien. En inbördeskrig startade när en militärkupp inleddes under ledning av Franco. Införsel av vapen från Sovietunionen och förstärkningar från Tyskland till Francos stöd ledde till en skådeplats för det moderna krigets fasor med exempel på luftanfallen mot Guernica.
En del av Tysklands piloter började flyga under Spanska inbördeskriget och ända fram till andra världskrigets slut. De flygförarna hade flera tusen stridstimmar jämfört med de flesta allierade piloter som kanske i bästa fall hade 50 till 200 timmar flygtimmar totalt. De Tyska piloterna var oerhört skickliga och svåra att matcha i luftstrid. Mot slutet av 30-talet eller den glada epoken, började man inse att både Europa med fascister i Italien och nazister i Tyskland samt Japaner som utsträckte sina territorier i Asien att det kommer ett krig och det var dags att rusta. INNEHÅLLSFÖRTECKNING |
Ett tåligt och användbart monoplan var
Hawker Hurricane. Det var inte lika snabbt
som Messerschmitt 109 men den var mer
lättflugen och mer stryktålig, vilket
kompenserade för fart. Den började föras
in i Brittiska flygvapnet RAF från 1935.
Till höger syns en tidig version med
träpropeller utan utväxling. 